Jag
riktigt känner hur det blir liv i kroppen efter månader av djupfrysning. Tänk
att hitta ett vindstilla läge i solen. Leta rätt på en stol, bädda ner sig i
några filtar, vända upp ansiktet mot solen och sen bara njuta.
Det är de första
solstrålarna som är bäst. Framåt sommaren är det visst skönt, men det är inte riktigt samma
sak. På
våren, med snö runt fötterna är det inte en massa trädgårdsjobb som väntar utan
istället kanske planer för sommarens rabatter och trädgårdsland. Kanske några
nya grönsaker eller kryddor i år? Vaxbönor gillar jag ju, kanske skulle testa
det? Och luktärtor, det var länge sedan. Luktärtor är ju helt fantastiska.
Hitta en gång nästan svarta med lime inslag. De var makalösa. Måste titta i
några spännande frökataloger och beställa lite.
I mitt trädgårdsland vill jag ha en skön
blandning mellan blommor och grönsaker. För ögats skull sår jag alltid
ringblommor. Ofta helt i onödan då de ofta kommer upp som minnen från föregående
år. Men det gör inget att det bli ringblommor i
salladsraden. Bara fint. Undrar
om det blir några sparrisar i år? Förra året blev det faktiskt riktigt många.
Vi kunde frossa vid flera tillfällen. Till och med göra en sparrispaj den dagen
skörden blev extra riklig. Det blev en god vårinspirerad paj. Tror det var
lagom till Pingst. Förutom grön sparris blandade jag i lite förvällda nässlor
och halvor av cocktailtomater och sen en god, smaksatt äggstanning. Garnerade
med kallrökt lax och klyftor av lime.
Sparrislandet
känns just nu väldigt avlägset under 20 cm snö. Alla vårprimörer känns långt borta
även om solen värmer. Fast tittar jag riktigt noga tror jag faktiskt att
körsbärsknopparna har svällt en hundradels millimeter sen igår. Kanske blir det en
riktigt härlig påsk. Nedbäddad
på solsidan drömmande om frodiga trädgårdsland.
Från
solsidan
Carolina
Ericsson
Matkonsult
